Hem

vatten

Välbefinnande

– både psykiskt och fysiskt – är något vi alla vill uppnå!

 

”Mens sana in corpre sano”, en sund själ i en sund kropp!

Människan har i alla tider varit mån om sin kropp. Den ska fungera under livets alla skeden – och helst vara snygg att titta på. Därför kommer vi människor alltid att behöva veta hur man sköter sin kropp och hälsa för att man ska må bra och undvika sjukdomar.

Om man inte lever så sunt just nu, men vill bättra sig, då är det viktigt att ta små steg i taget. Med ganska små förändringar och medel kan man må otroligt mycket bättre fysiskt och psykiskt. Och på köpet se bättre ut. Något som vissa dagar känns som det viktigaste. Hoppas  att jag kan inspirera dig till ett friskare liv, både i tanke och kropp!

 

Kropp och Själ

Jag tycker att livet är en gåva, ett spännande och stimulerande äventyr. Vad vi gör med det, hur lyckliga vi är, beror på hur vi väljer att uppfatta livet. Det är aldrig för sent att ändra våra uppfattningar eller anpassa våra tänkesätt och det är sannerligen aldrig för tidigt. Vi ska vara aktsamma om oss själva. Glöm aldrig att hälsa och skönhet inte går att mäta och jämföra. Den personliga hälsan är ett heltidsansvar som var och en bär själv. Som tur är tar goda vanor inte längre tid att lära sig än dåliga. Bästa möjliga hälsa är ett individuellt mått, som tar hänsyn till att vi alla är olika.

 

Funderingar över livet har vi väl alla! 

Men när blir man mätt på upplevelser och på att utforska livet? Att leva handlar ju om att ta tillvara och utnyttja sina möjligheter. Ju längre man lever, desto större erfarenhet har man att klara av utmaningar. Då behövs både energi och uthållighet.

Så det gäller att ta väl hand om sig själv, att hålla sig ung i både kropp och sinne. Det är just i dag, som man fångar dagen!

Vi har vant oss vid ett sätt att leva som är att dö en långsam död. Att ständigt jobba, stressa, ta hand om andra och rusa omkring tar långsamt livet av oss. Livet är ju så mycket mer än mat, hus, hem, status och massa saker! Varför är vi så rädda för att leva det liv vi har fått? Hur skulle våra liv se ut om vi beslöt oss för att verkligen leva? Varför är tanken på att uppleva känslor och ta vara på varenda sekund så skrämmande? Vart tog det goda livet vägen? Är det så att vi på jakt efter välfärd har förlorat själva grunden för våra liv – att verkligen se varandra och att bli sedda?

 

”Var inte rädd för att livet ska ta slut;

var rädd för att det aldrig ska börja”

Grace Hansen