Psykisk sjukdom

vass36

Vi föds till livet med olika förutsättningar som vi klarar olika under hela livsresan. Händelser som födelse, separationer, död, yttre trauman t.ex. olyckor, krig, katastrofer påverkar hela tiden vår själsliga balans. En uppväxtmiljö där trygghet, harmoni och goda vuxenförebilder finns är viktiga ingredienser för att kunna hantera de svåra livsfrågorna. Kaotiska uppväxtförhållanden med otrygghet, brist på nätverk etc. kan vara en grogrund för att senare i livet utveckla psykiska besvär. Hos en del av oss kan psykiska besvär leda till mer djupgående och långvariga problem som kan utvecklas till ett psykiskt funktionshinder.

Psykiska besvär är något som vi alla känner av under vårt liv. Besvären kan hos en del utvecklas till allt svårare symptom och riskerar också att ge upphov till svårare psykiska funktionsnedsättningar. De som har upplevt psykiska besvär och vågat erkänna det, vill leva tillsammans med andra som andra. Som likvärdiga, fullvärdiga sociala varelser i en värld som långt ifrån är fullkomlig.

Det utmärkande som finns beträffande människor som har psykiska besvär – funktionshinder, skapar en ”vi” och ”dom” känsla som försvårar rehabiliteringen. Den leder också till att den som har psykiska besvär eller en funktionsnedsättning också själva har svårt att acceptera och erkänna detta. Självkänslan blir skadad och självförakt kan i värsta fall bli konsekvensen och känslan av utanförskap förstärks. Vi är alla människor som ska ges chans att utvecklas efter vår förmåga och som har rätt att mötas med förståelse och tolerans när vår själsliga förmåga sviktar.

Utstötningsmekanismer av olika slag finns i vårt samhälle. Vad som utlöser och aktiverar dem gentemot personer med psykiska funktionshinder är inte klarlagt. Allmänhetens attityder till psykisk störning är mycket komplexa. Psykisk sjukdom är inte ett avgränsat medicinskt fenomen utan också ett socialt. Behovet av en mer nyanserad information till allmänheten är en viktig fråga för framtiden.

Sveriges själ mår inte bra. Det visar all tillgänglig statistik. Bland yngre människor har andelen med psykiska problem ökat med nästan 70 procent under 90- talets första hälft. Det är fler, totalt sett, som drabbas av psykiska besvär än som drabbas av hjärt-och kärlsjukdomar.

 

Vad är psykiska störningar?

vass20

Begreppet  psykiska störningar täcker in allt från tillfälliga psykiska besvär till långvariga, ibland kroniska psykiska sjukdomar. Gemensamt för störningarna är nedsatt psykisk funktionsförmåga. Det stör individens möjligheter att klara av sina sociala roller i familjen och samhället.

Alla människor drabbas av svårigheter i livet. För en del av oss resulterar detta i kriser som vi löser på olika sätt. Om allt går väl kan vi gå ur krisen starkare och med större insikt än förut. Vissa reagerar på svårigheter och stressituationer med fysiska sjukdomar, psykosomatiska reaktioner/sjukdomar medan andra reagerar med psykiska problem och måste kanske få hjälp för att komma vidare.

Man brukar dela in de psykiska sjukdomarna i neuroser och psykoser. Den uppdelningen  är väldigt grov och det finns ingen tydlig gräns mellan dessa.

Med en neuros menas en lättare psykisk störning. Lättare på det sättet att en människa som har en neuros ofta kan leva ett någorlunda normalt liv. En neuros kan också innebära ett oerhört lidande. En neurotiker har s.k. sjukdomsinsikt och är alltså medveten om sitt problem. I vanliga fall drabbar en neuros bara en del av personligheten. Verklighetsuppfattningen är inte heller påverkad hos en neurotiker, som klart kan skilja mellan verklighet, fantasier och drömmar.

De flesta med psykiska störningar behöver inga särskilda insatser från socialtjänsten. Störningarna är övergående och de sociala följderna blir begränsade. Även om problemen inte försvinner helt kan individen fungera i tillvaron. Med socialtjänstens vidgade ansvar åsyftas främst människor med svåra och långvariga störningar. Störningen blir då ett allvarligt funktionshinder som påverkar hela livsföringen. Det kan gälla psykoser och jämförliga tillstånd. En psykos är en svårare psykisk störning. En psykotisk människa klarar inte av att leva ett normalt vardagsliv. Den psykotiske har ingen sjukdomsinsikt och kan alltså inte själv uppfatta sig som sjuk även om det är uppenbart för omgivningen. En psykos påverkar hela personligheten. Hos den psykotiska drabbas verklighetsuppfattningen. Gränsen mellan verkligheten och fantasier och drömmar suddas ut. En psykotisk människa har ofta ett så tydligt avvikande beteende att det väcker omgivningens uppmärksamhet. Psykoser kräver oftast sjukhusvård.

 

Psykiska störningar och livsvillkor

Människor med psykiska störningar har sämre levnadsförhållande och livskvalitet än andra. Det gäller sådant som boende, sociala kontakter, ekonomi, fritidsaktiviteter, utbildning sysselsättning och arbete. Psykiska störningar tycks alltså få större konsekvenser än många andra funktionshinder. Det kan bero på attityderna i samhället. Psykiska störningar omges sedan gammalt av mystik, skam, skuldkänslor, oro och rädsla.

Att ha ont i själen är inte konstigare än att ha ont i kroppen! Det finns dock fortfarande fördomar om psykiska sjukdomar. De flesta människor som blir utsatta för tillräckligt stora påfrestningar blir sjuka på ett eller annat sätt. Hur vi reagerar beror på var vi har våra svaga punkter. En del människor får psykiska sjukdomar, andra kroppsliga sjukdomar eller hamnar i missbruk. Gränsen mellan det som är sjukt och det som är friskt är inte skarpt. Vi befinner oss någonstans på en glidande skala.

Psykiska störningar är heller inte så tydliga och legitima som ”ursäkt” för att inte klara tillvaron. Svåra fysiska sjukdomar erkänns på ett helt annat sätt och möts av omgivningens medkänsla. Folk som inte själva har erfarenhet av psykiska störningar har svårt att föreställa sig hur det är att ha sådan störning. Man har således brist på empati. Detta kan bidra till att svårigheterna och behovet av stöd underskattas. Man måste kunna inse att ångest kan vara ett lika svårforcerat hinder som en brant trappa för den rullstolsbundne! Man skall betrakta de psykiska symtomen som vilka symtom som helst. Symtomen är signaler. Det är inte konstigare att ett psyke under stark stress reagerar med olika symtom än att den fysiskt sjuka kroppen gör det.

 

Rehabilitering

vass21

Individen är odelbar. Det går inte att plocka ut och behandla symtom utan att ta hänsyn till livssituationen i övrigt. Individen är också unik – dvs ingen är någon annan lik. De som drabbas av psykiska störningar är ingen särskild sorts människor – ”psykiskt sjuka” – som skall behandlas på ett visst sätt. De har högst olika behov av stöd, omsorg och service. Däremot har de samma grundläggande mänskliga behov som alla andra.

Även vid mycket svåra psykiska störningar är likheterna med andra människor större än olikheterna!

Grovt förenklat skall psykiatrin rikta in sig på att förbättra den inre situationen. Den biologiska överkänsligheten kan man inte göra så mycket åt. Däremot kan man genom medicinering och psykologiska metoder dämpa symtom, lära ut alternativa reaktionsmönster, stärka jagsvaga funktioner m m. På så sätt förbättras förutsättningarna för samspelet med omgivningen. Både de psykiska och sociala sidorna måste ingå i rehabiliteringen.

Psykiska störningar är ofta förenade med ett vacklande självförtroende och oklar identitet. Respektfullt och ödmjukt bemötande är  därför viktigt. Det blir en bekräftelse på att man är någon som är värd att uppmärksamma och ta hänsyn till! Det behovet har vi alla, men den osäkre och sårbare behöver mer bekräftelse än andra. Att få vara med och bestämma om sin egen behandling och planering är ytterligare en personlig bekräftelse.

 

”Att stanna upp ett ögonblick emellanåt

kan vara den enda möjligheten att

orka gå vidare”.

Olle Wedholm