Depression

vass26

Vi föds till livet med olika förutsättningar som vi klarar  olika under hela livsresan

 

Händelser som födelse, separationer, död, yttre trauman t.ex. olyckor, krig, katastrofer påverkar hela tiden vår själsliga balans. En uppväxtmiljö där trygghet, harmoni och goda vuxenförebilder finns är viktiga ingredienser för att kunna hantera de svåra livsfrågorna. Kaotiska uppväxtförhållanden med otrygghet, brist på nätverk etc. kan vara en grogrund för att senare i livet utveckla psykiska besvär.

Depressionen är en naturlig reaktion på all den sorg och smärta som kommit upp till ytan, inte minst under 90-talet. Det gäller misshandel av kvinnor och övergrepp mot barn. Många människor har direkta eller indirekta erfarenheter av svåra upplevelser som behöver bearbetas. Det finns ingen plats för sorg i vårt effektiva samhälle. Därför trycker vi undan den. Det kanske till och med är så att vi stressar och fyller på med intryck hela tiden för att slippa stanna upp och känna den sorg vi bär på. Men det kostar energi att göra det och förr eller senare vill själen skaka om oss, få oss att lyssna och se. Om vi vägrar tar själen krokben på oss så att vi åker omkull. Det kan ske fysiskt genom att vi råkar ut för en olycka. Eller psykiskt genom en så stor utmattning att man inte orkar någonting. Också den utbrändhet som orsakas av ett stressigt arbetsliv, leder till depression, genom att halten av bland annat serotonin sjunker, alltså samma ämne som de antidepressiva medlen har till uppgift att öka mängden av.

Varför tycks vissa människor klara av allt som kommer i deras väg? Vad skiljer dem från andra? Alla kan klara av sina liv när de mår bra till kropp och själ. Men när man mår dåligt är det viktigt att ha eller utveckla en förmåga att ta hand om sig själv, att både känna av sina egna signaler och göra det som behövs. Ofta utvecklas man under prövningar, under förutsättningar att man vågar möta utmaningar. Där hjälper det med en grundläggande tillit. Kriser finns för att vi ska kunna utvecklas som människor och bli styrkta i själen. Därför är just krishantering avgörande för hur man klarar sig i livet.

Många människor lever som om de ville förkorta livet. Omedvetet, ibland också medvetet, önskar de dö. På något plan välkomnar de sjukdomen som ett sätt att fly från sina problem. Vill man bli sjuk är det heller ingen större svårighet att bli det. Om man vill dö går det mycket fortare utan hopp och livsgnista. Därmed inte sagt att alla sjukdomar kommer därför att man önskat dem! Inte heller att man blir frisk bara för att man önskar det, men människor tillfrisknar ofta mot alla odds. Kanske är livsviljan den faktor som bäst av alla mobiliserar kroppens naturliga motstånd mot sjukdomar. En patient som förlorar livsviljan dör ofta mycket snart. En förlorad kärlek, någon nära har dött, en gammal konflikt, press och utsatthet, övergivenhet och ensamhet gör kanske döden mer lockande än livet, man ger upp och dör där andra överlever med samma åkomma.

Man får räkna med att en del människor, oberoende av om de är sjuka eller ej, inte har förmågan att förstå idéerna om samspelet mellan kropp och själ. De förstår inte hur psykologiska krafter verkar, än mindre ser de hur dessa komponenter verkar i deras liv eller hur de skulle behöva förändra sitt liv. Det handlar om en grundläggande oförmåga, ibland också ovilja, att se människan, hälsa och sjukdom ur ett helhetsperspektiv. Människan är en känslig organism!

 

Systemet i olag!

Om allt för mycket påfrestningar samlas kan systemet komma helt i olag och börja fungera dåligt. En deprimerad människa måste tas på stort allvar och det skulle nog vara bra om man tittade på patientens näringsstatus. Man kan ha brist på essentiella fettsyror som leder till svaghet i centrala nervsystemet. När man stressar går det åt mycket B-vitaminer. Dessa har en stark inverkan på personligheten och brister kan göra att man blir depressiv, trött, aggressiv, känslokall eller får en förändrad verklighetsuppfattning.

De fyra som är viktigast för hjärnan är B12, B6, B1 och folsyra. Folsyra har visat sig vara till hjälp vid milda depressioner. Det främjar blodcirkulationen i hjärnan. En dåligt fungerande sköldkörtel, som också är vanligt, gör att man känner sig seg och trött och blir lättare nedstämd. Man kan också lida brist på protein, som leder till både extrem trötthet och oregelbunden sömn.

Vi äter usel mat som sätter vår biobalans ur spel. Två tredjedelar av vårt energiintag består av tomma kalorier. Alldeles för många av oss tycks helt ha missat att matens uppgift är att bygga upp vår kropp, inte bryta ner den och slå ut oss själva inifrån. Är man stressad går det åt mycket mer än vanligt av bland annat magnesium. Magnesium är en viktig ”stressmineral”. Den fungerar både som antioxidant och hjälper nerver och muskler att fungera. Magnesiumbrist yttrar sig genom att man blir känslig för ljud och ljus, vaknar tidigt på morgonen, blir ännu mer stressad och förbränner ännu mer magnesium i en nedåtgående cirkel.

”Men det är ändå genom depressionen vi stiger ner i djupen,

och i djupen finner vi själen. Depressionen … ger skydd,

begränsning, fokus, allvar, tyngd och ödmjuk maktlöshet. Den

sanna omvälvningen börjar inom den som kan ta emot sin

depression med öppna sinnen”.

James Hillman

  vacker31

Är det normalt att vara normal i precis allt? Det är tydligen inte särskilt enkelt att avgöra vad som är normalt eller onormalt, friskt eller sjukt. Varje människa avviker på många sätt från kulturens och tidsandans mönster, från det som många eller några anser vara normalt. Man passerar kanske gränsen för en stund men återvänder nästan omedelbart. För det mesta är gränserna mellan det normala och det störda diffusa.

Psyket består av skilda mönster som samtidigt inverkar och påverkar varandra. Bakom våra sammansatta beteende ligger en väv av upplevelser. Olika maskor fångar upp olika stimuli och många trådar leder tillsammans fram till våra responser. Allt detta har en inbyggd dynamik, en rörelse och förändring, där det ofta är svårt att blicka framåt i tiden. Psykologiska förhållanden handlar om separationer, ensamhet, förtvivlan, otrygghet, aggressioner, hat, vanmakt och skuldkänslor, men också om uppskattning och kärlek, framgång och trygghet. Det handlar om felinlärning och destruktiva tankar, dålig självkänsla och identitetskriser, men också om goda vanor, självförtroende och inre stabilitet. Allt ställs samman av enskilda upplevelser som efterhand formar riktningen på människans liv. Det är faktiskt helt relevant att hävda att de flesta som mår dåligt, både psykiskt och fysiskt, i första hand gör det p.g.a. uppväxt och livssituation, inte genom undermåligt nervsystem.

Egentligen är det förvånansvärt att vi kan hålla oss friska trots alla de upplevelser vi gör som är förvirrande, motstridiga och smärtsamma. Detta tyder på en fantastisk förmåga att sålla ut, sortera, organisera och värdera informationen. De krafter som verkar i riktning mot psykisk hälsa är trots allt starka. Men visst händer det, när summan av nedbrytande mekanismer blir alltför stort, att man ändå förlorar fotfästet. Fysisk ohälsa, psykiska problem och asociala handlingar förklaras ofta med fysiologiska rubbningar, organiska skador eller sjukdomar. Men är det så enkelt? Både kroppsliga och psykiska processer styrs ju faktiskt från samma instans.

Hjärnan, som har kontakt utåt mot världen och inåt mot kroppen, blir därmed den länk som svarar såväl för motståndskraft som framkallande av sjukdom. Läkekonstens utveckling har otvivelaktigt bidragit till förbättrad hälsa, men kanske har den medicinska aspekten överbetonats. Livsglädje och livsproblem, positivt tänkande och ensamhet, upplevelser och mycket annat spelar med i den jättelika orkester som formar sjukdom och hälsa och hela det spektrum som finns däremellan.

 

Det är bra att göra saker som man blir glad av

vacker30

Beröring är alltid rätt, att unna sig en skön massage är ett sätt. Genom beröring och massage kan man uppleva närvaro och självkänsla. Med ökad kroppsmedvetenhet förstår man kopplingen mellan känslor och fysiska problem. Därmed kan en läkande process påbörjas på både känslomässig och kroppslig nivå. De fysiska fördelarna med bra massage är att de hjälper mot smärta, ångest och stress. Ger lugn och ro. Och kanske viktigast av allt – att ge tillfälle för kropp och själ att smälta ihop. Motion är precis så viktigt för välbefinnandet som alla säger. Något så enkelt som att promenera raskt är ett av de enklaste och säkraste sätten att ge hela kroppen motion, och det kan man göra praktiskt taget när som helst och var som helst. Motion ska vara något enkelt och behagligt och ett stående inslag i vårt dagliga liv.

Att meditera är ett utmärkt sätt att komma i kontakt både med sitt inre och med livskraften. Sätten kan variera men grundprincipen är att slappna av och glömma vardagen. En halv timmes meditation minskar stressen lika effektivt som en lika lång joggingtur. Meditation har visat sig ge många goda och mätbara effekter, bland annat att påverka halten av serotonin och de positiva endorfinerna. Slutsatsen är att näring, känslor och stress hänger samman. En mer eller mindre hög stressnivå är belastande för kroppen eftersom det leder till ökad näringsförbrukning. En minskad näringstillgång är i sin tur stressande för organismen och bidrar till att vi blir oroliga, rastlösa, ängsliga och deprimerade. Det finns väldigt mycket att göra för att förebygga depression, men inga snabba lösningar. Många ägnar sig åt allt möjligt och tar ansvar för allt och alla utom sig själva.

 

Medicin

vass33

Det finns situationer då medicin behövs. Men det verkar finnas en slentrianmässig utskrivning av medicin. Jag har läst en artikel om vad Johan Cullberg säger om medicin. Han är ingen motståndare till medicin. Men man kan inte bara nöja sig med den. Lika viktigt är att svara på frågan varför depression finns. Bland psykiater är han ganska ensam om sin kritiska hållning. Mest ogillar Cullberg förenklingar. Både mediciner och olika typer av terapi behövs. Behandlingen kan inte vara likadan för alla. Jag håller med honom. Han beskriver vidare den explosiva ökningen av antidepressiva medicin som ett gigantiskt folkhälsoexperiment vars nota vi ännu inte sett. Lidandet är inget som är vare sig nyttigt eller bra. Men en depression innehåller ett budskap, ett meddelande som riskerar att gå förlorat om man bara tar bort symtomen.

 Man kan se depressionen som en psykisk smärtsignal som ibland går fel, eller blir för stark. Men som vid alla smärtsignaler måste man ta reda på varför, vad är det som denna smärta signalerar. Det är bra att vi har smärtstillande medel. Men vare sig det gäller kroppssjukvård eller psykiatri kan vi nöja oss med det. I andra länder, våra nordiska grannländer, Tyskland och Frankrike, finns en större öppenhet för olika synsätt och olika arbetsmetoder. Här ska alla gå åt samma håll. Sedan ett antal år är det ett mer biologiskt än psykologiskt håll. För läkemedelsindustrin är detta naturligtvis bingo. Läkemedelsverket har gjort beräkningar som visar att minst 25 procent av alla kvinnor och 15 procent av alla män, förr eller senare drabbas av en behandlingskrävande depression.

 

Det innebär att 400.000 svenskar varje år skulle behöva behandling. Om alla skulle få medicin handlar det om gigantiska belopp. Man kan ju inte låta bli att fundera över framtida biverkningar, framför allt när det handlar om människor som behandlas under lång tid. Man vet inte idag vad som händer med hjärnans receptorer och det neuronala systemet i hjärnan. Hur påverkas de av att ständigt utsättas för antidepressiva mekanismer? Att de påverkas vet vi, varje medel som har effekt på receptornivå påverkar också nervcellens egen produktion av signalämnen. Det finns säkert en risk för tillvänjning, något som kanske visar sig när medlet ska sättas ut. Om besvären då återkommer, beror det på att en tillvänjning har skett eller är det ett bevis för att medicinen behövs?

Man ska inte inbilla sig att det går att sätta in starka, receptorpåverkande mediciner som inte har effekt på hjärnfarmakologin. Men det är kanske ändå så att fördelarna i många fall är större än riskerna. Att självmord minskat den senaste tioårsperioden brukar tillskrivas de nya antidepressiva medicinerna. Det sambandet behöver inte vara så klart som många säger. Under samma period har man haft en kraftig utbyggnad av både psykiatrin och psykoterapin. Det kan väl vara så att självmorden minskat för att det blivit lättare att få vård. När ett personligt misslyckande får oss att reagera med obehag, är det en reaktion som kommer automatiskt utan att man planerar det. Obehaget kan vara kraftigt, men reaktionen är praktisk. Den tvingar oss att stanna upp, tänka igenom vad som har hänt och granska oss själva och vår situation. Det blir svårt att ägna sig åt något annat för en tid.